Språkbarriären

Här i Kina dyker det varje dag upp små problem som skall lösas, precis som i hemma...skillnaden är bara den "lilla" att man ofta inte löser dem så enkelt här. Det kan vara allt i från att få en lampa lagad i badrummet (jättesvårt), förklara adressen för taxichauffören (svårare) till att köpa ett telefonkort i butiken (svårt) på gatan.

Varför?

Språkbarriären!

...och det hjälper inte ett dugg att jag blivit en fena på kroppsspråk...

Vi hade sista lektionen i kinesiska denna veckan och det var faktiskt med en stor lättnadens suck som vi gick därifrån. Vi är alla trötta på det nu. Jag har lärt mig mer än vad jag kunde tro när vi började i september men fortfarande är det en lång väg att vandra för att spränga språkbarriären och få vardagen att funka bättre. Ett år till här i Kina skall väl räcka för att jag skall lära mig tala någotsånär flytande. Hoppas jag!

Barnen kommer säkert att lära sig snabbare. Det är häftigt att höra Siri sjunga på kinesiska sånger eller säga ord till Mr Wan. Det dröjer säkert inte länge förrän hon pratar kinesiska också!
Hon har en kompis i klassen som kommer från Malaysia. Kanske kan hon få lära sig Malajiska :)

Siri och Joleigh från Malaysia

Wǎnshàng hǎo (god kväll)

Snart finns det även lite nytt under skolfliken för er som vill titta där!