Främling där

När vi kom hit i augusti och talade med alla som bott här lite längre så sade de - håll bara ut 6 månader, sedan blir allt så mycket enklare. Både med barnen och med vardagen här i Kina. Det är sant att det är stor skillnad på barnen, de förstår nu mycket engelska och pratar en hel del! De tycker om att gå till skolan och det märks på dem att vi har mer tid för dem och är mer harmoniska. Även om Rikard jobbar mycket så är ju all ledig tid bara familjens nu! MEN enklare...nja. Det som i början var charmigt är mest jobbigt nu, som att handla på carrefour (carreblä som en vän kallar det... :-), åka till 3 olika butiker för att handla kvällens middag...sitta i bilkö en timme in till stan bara för att det regnar (ja det är hysteriskt mycket trafik och kö när det regnar) eller att tvingas andas denna farliga luft...

SAMTIDIGT så är vi så lyckliga och glada för att bo här i denna världsmetropol, uppleva kulturen, umgås med alla sköna människor som vi lärt och lär känna och inte minst att ha en paus från det så snabbt snurrande ekorrhjulet hemma i Sverige.

Mina vänner och andra bloggläsare - ni undrar väl om jag håller på att bli knäpp. Ena dagen är allt så fantastiskt och nästa dag pest och pina. Ja...så är det faktiskt. Att vara expatfamilj är inte lätt, hur många förmåner, chaufförer och hemhjälp man än får....så handlar det om att vara gäst i en annan kultur. Direkt när man går utanför grindarna til compoundet så är man en främling som inte förstår språket eller kan bete sig så som man kanske borde med Kinesers mått mätt. Det är en bubbla vi lever i. Ofta en härlig sådan men då och då slås man i rena förskräckelsen av att vara liten. Mycket mycket liten. I detta stora och främmande land.

Sweet dreams